Efter två månader av förhandlande och offentlig pajkastning har oppositionspartierna samlat sig för att lansera ett alternativ till den borgerliga alliansregeringen. Lanseringen bygger på insikten att det som de fyra borgerliga partierna gjorde inför valet 2006 var helt nödvändigt för att kunna visa upp ett samlat och förtroendegivande regeringsalternativ. Nu måste oppositionen göra likadant, om väljarna ska kunna ta den på allvar 2010.
Problemen längs vägen har förstått varit många och det är svårt att frigöra sig från känslan att de här tre partierna egentligen inte alls vill samarbeta med varandra, men inser att de måste. De ledande företrädarna inom socialdemokraterna och miljöpartiet har nog inget emot att samarbeta, men vänsterpartiets medverkan känns onekligen påtvingad. När Peter Eriksson och Lars Ohly igår kväll medverkade i Aktuellts 21-sändning försökte båda bedyra att de var positiva till att arbeta ihop, men det var läpparnas bekännelse - kroppsspråket sa annorlunda. Sahlins piruetter tidigare under hösten visar med all önskvärd tydlighet vad hon själv egentligen tycker, även om hennes gräsrötter tvingar henne att ta fan i båten.
En samlad opposition är förstås ett mycket större hot mot regeringen än den splittrade skara vi har sett fram tills nu. Men det räcker inte att prata om samarbete, det gäller att kunna presentera gemensamma politiska förslag också. Där återstår mycket att bevisa.
På Newsmill diskuteras vad man ska döpa den nya koalitionen till och det finns flera roliga förslag bland kommentarerna. Själv tycker jag nog att "rödgrön bidragskartell" är mest träffsäkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar