Valsedeln är klar - jag står på andra plats

Igår beslutade Moderaternas nomineringsstämma om valsedelns utformning inför riksdagsvalet 2010. Listan toppas av socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Jag har fått det stora förtroendet att stå på plats nummer två.

Mer information om valsedlarnas utformning finns här.

Det är ett stort förtroende medlemmarna och ombuden har gett mig och jag lovar att göra allt jag kan för att leva upp till förväntningarna.

Øresundsregion utan gränshinder

På Facebook har jag skapat en grupp, Øresundsregion utan gränshinder, ett forum för alla som är besjälade av en stark och välintegrerad Öresundsregion utan gränshinder. I gruppen diskuteras olika frågor av vikt för integrationen i regionen, och länkar till nyheter och debattinlägg läggs upp. Gruppen har redan över 190 medlemmar, flera tunga politiker och opinionsbildare är med. Gå med du också!

Man måste vara med på Facebook för att kunna bli medlem i gruppen.

Invald i Skånemoderaternas styrelse

Lördagen den 18 april hade Skånemoderaterna förbundsstämma i Klippan. Vid stämman fick jag förtroendet att bli invald som ledamot i förbundsstyrelsen som representant för Helsingborg, där jag efterträder Peter Danielsson.

Jag ser fram emot uppdraget med spänning. Jag satt i styrelsen 1999-2001 och det ska bli intressant att se hur arbetet har utvecklats. Ordförande är Lars-Ingvar Ljungman, kommunstyrelsens ordförande i Vellinge.

Nordens största och mest tätbefolkade storstadsregion

Jag är inte medlem i Rotary, men igår kväll hade jag förmånen att få vara gäst i Bjärred-Lommas klubb. Ämnet var Öresundsregionen och kvällens talare var Mikael Stamming, direktör för sekretariatet i Öresundskomiteen (ja, det stavas så, det är något så unikt som en svensk-dansk blandstavning).

Jag känner Mikael sedan tidigare, han har bland annat arbetat med infrastrukturfrågor i Helsingborg (exempelvis höghastighetstågsprojektet Europakorridoren). Innan han började sin nuvarande tjänst var han informationschef i Malmö stad under några år. Mikael är en inspirerande talare som belyser öresundsfrågorna på ett tankeväckande sätt.

Öresundskomiteen är ett politiskt samarbetsorgan mellan skånska och själländska medlemsorganisationer. Ordförandeskapet växlar mellan Sverige och Danmark. Öresundskomiteens uppgifter är bland annat att främja integrationen över sundet, arbeta för att få bort gränshinder på arbetsmarknaden, samt att verka för infrastruktursatsningar i regionen.

Att öka medvetenheten om Öresundsregionens styrka och potential är alldeles nödvändigt. Alltför många har ett snävt nationellt synsätt. Det betyder till exempel att man i Sverige talar om tre storstadsregioner; Mälardalen, Göteborg och Skåne. I en sådan jämförelse är Stockholm alltid störst och Skåne bara trea.

Men om man tänker bort nationsgränsen i sundet och betraktar Öresundsregionen som en samlad region så blir perspektiven annorlunda - då är Öresundsregionen nämligen Nordens största och mest tätbefolkade storstadsregion, med 3,6 miljoner invånare. Regionen svarar för mer än en fjärdedel av Sveriges och Danmarks samlade BNP. Hälften av alla som arbetar med läkemedelsindustrin och medicinteknik i de båda länderna finns här. Här finns 12 universitet med 150 000 studenter.

Kunskapen om ovannämnda fakta saknas hos många. Där har Mikael Stamming, Öresundskomiteen, och alla vi andra som brinner för dessa frågor en fantastiskt viktig uppgift.

Inspirerande Hökmark på Pålsjö krog

Ikväll var jag på Pålsjö krog, på en aktivitet arrangerad av Moderaterna i Helsingborg. Det var talarkväll med Europatema, och kvällens talare var ingen mindre än Gunnar Hökmark, toppnamn på Moderaternas valsedel i EU-valet 7 juni.

Gunnar inledde sitt inspirerande anförande med att blicka ut mot Danmark och tala om gränser, gamla gränser som inte har så stor betydelse länge och riskerna med de nya gränser som lätt kan skapas när världen i tider av oro tenderar att bli mer protektionistisk. Gunnar påminde också om att Europa idag är något helt annat än vad det var för bara 10, 15 eller 20 år sedan, och att de viktiga politiska förändringar som skett inte skett av sig själva, utan tack vare hård politisk kamp. Det fina i kråksången, enligt Gunnar, är att kampen sker med fredliga medel; med argument, debatt och förhandlingar, i stället för med vapen i hand. Demokrati, helt enkelt.

Jag hade förmånen att sitta bredvid Gunnar under måltiden före anförandet, vilket gav möjlighet att prata om stort och smått. Till exempel det faktum att det inte är så många år sedan vi hade en mycket påtaglig gräns rakt genom Skåne - den gamla länsgränsen - som försvårade vardagen för vanligt folk. Gränsen skapades en gång för att splittra skåningarna, men nu är den för alltid borta. Tur är väl det.

Delseger för decentralismen över statskramarna

Idag kom så äntligen beskedet att alliansregeringen enats om att permanenta regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland, samt att ge även Halland och Gotland möjlighet att bilda regioner. I Skåne och Västra Götaland har regionförsök nu pågått i mer än 10 år, så det var hög tid.

Att Region Skåne nu blir permanent är bra, men tyvärr innebär överenskommelsen att inga nya uppgifter flyttas från stat till region, vilket många hade hoppats på. Inga nya regionbildningar, utöver de fyra nämnda, tillåts heller för närvarande. Viss framgång även för centralstatsvännerna således.

Det finns många goda skäl för att avlöva staten och flytta beslutskraft närmare medborgarna. Ett av många skäl är det man brukar kalla för institutionell konkurrens - i stället för att ha ett system som ser likadant ut över hela landet ges olika delar möjlighet att hitta egna lösningar som passar just där.

Det är för mig smått obegripligt att det är Moderaterna (i partiledningen) som varit mest motsträviga i denna fråga. Partistämman 2007 gav tydligt besked i mer regionvänlig riktning, men flera ledande företrädare har ändå, upprepade gånger, uttalat sig kritiskt mot regionbildningarna. Senast häromdagen kommenterade partisekreterare Per Schlingmann frågan kritiskt i radio.

Som väl är verkar centralisterna ha fått ge sig den här gången, åtminstone på en del avgörande punkter. Kampen för fler regioner och för att flytta beslutskraft nedåt från staten lär dock behöva gå vidare ett bra tag till.