Under 2008 var världen upptagen med att avguda Obama. Han avgudades för sin karisma, sin retorik och sin förmåga att engagera. Men hur många granskade det enda som egentligen - bortom retoriken och charmen - betyder något, nämligen hans politik?
Det fanns några enstaka debattörer (exempelvis Dick Erixon) som varnade för Obama, och pekade på hans motstånd mot frihandel. Många politiskt engagerade - även på det borgerliga sidan - lät sig ändå ryckas med i Obamaeuforin och menade att riskerna var överdrivna.
Nu börjar de första skarpa förslagen presenteras från Obamas administration. Mindre än 10 dagar efter installationen kommer förslagen som innebär mer protektionism och minskad frihandel. Tyvärr är han inte ensam.
Handelsminister Ewa Björling uttryckte nyligen sin oro över utvecklingen och det faktum att finanskrisen och lågkonjunkturen riskerar att leda till importtullar och krav på att handla inhemska varor.
Olycksbådande signaler som visar att debatten om frihandel aldrig får betraktas som vunnen, den måste vinnas igen och igen.
lördag 31 januari 2009
torsdag 29 januari 2009
Klantigt, skivbolagsdirektörer!
Musikbranschen (=skivindustrin) håller verkligen på att krångla till det för sig. Nu tvingas Spotify rensa i sina spellistor eftersom skivbolagen vill införa landrestriktioner, det vill säga skillnader i vilken musik som är tillgänglig i olika länder.
Jag är ingen vän av den massiva illegala fildelning som pågår där ute. Jag tycker att det är fullt rimligt att upphovsrättsinnehavaren har rätt att bestämma huruvida en låt ska vara tillgänglig gratis eller kosta pengar (och i så fall hur mycket). Generellt möter man ofta en ganska trist och respektlös attityd från de som ägnar sig åt illegal fildelning. En del menar sig ha rätt att ta vad de vill, att "allt på nätet ska vara gratis" och att äganderätt på internet är stenålder. Det tycker inte jag. Man har inte rätt att ta varor utan att betala, även om butiken skulle vara helt obevakad. Mot det argumentet kan i och för sig anföras att det är skillnad på att ta en fysisk vara och att kopiera något på nätet där originalet finns kvar. Principen gäller dock fortfarande - man har inte rätt att gå in i en bokhandel och fritt kopiera ur böcker heller.
Eftersom jag tycker att det är viktigt att äganderätten respekteras på nätet tycker jag att det är fantastiskt när det dyker upp nya lösningar på det här problemet. En intressant tjänst, som jag har haft tillgång till sedan i höstas, erbjuds av det svenska företaget Spotify. De ger tillgång till ett enormt bibliotek med musik, allt tillgängligt via nätet. Man laddar alltså inte ned musiken utan spelar upp den direkt från nätet. Musiken är åtkomlig varsomhelst, så länge du har tillgång till en dator (eller telefon) med internet. Bäst av allt: det är helt lagligt, och upphovsrättsinnehavarna får betalt när deras musik spelas. Man kan välja att betala en månadsavgift för fri tillgång, eller att låta annonsörer betala för att du ska få fri tillgång. I det sistnämnda fallet får du stå ut med korta reklamavbrott emellanåt.
Jag tror på marknaden och är därför övertygad om att den här typen av nya lösningar gör att "fildelningsproblemet" så småningom försvinner av sig själv. Därför är det tråkigt när skivbranschen nu verkar vilja krångla till möjligheterna att få tillgång till musik genom olika typer av restriktioner. Skivbolagen är i och för sig i sin fulla rätt att bestämma vilka restriktioner som ska gälla för den musik de äger upphovsrätten till. Min uppfattning är dock att agerandet är dumt och kortsiktigt. Genom att uppmuntra tjänster av den typ som Spotify erbjuder skulle man kunna motverka den illegala fildelningen. Nu riskerar resultatet att bli tvärtom.
Jag är ingen vän av den massiva illegala fildelning som pågår där ute. Jag tycker att det är fullt rimligt att upphovsrättsinnehavaren har rätt att bestämma huruvida en låt ska vara tillgänglig gratis eller kosta pengar (och i så fall hur mycket). Generellt möter man ofta en ganska trist och respektlös attityd från de som ägnar sig åt illegal fildelning. En del menar sig ha rätt att ta vad de vill, att "allt på nätet ska vara gratis" och att äganderätt på internet är stenålder. Det tycker inte jag. Man har inte rätt att ta varor utan att betala, även om butiken skulle vara helt obevakad. Mot det argumentet kan i och för sig anföras att det är skillnad på att ta en fysisk vara och att kopiera något på nätet där originalet finns kvar. Principen gäller dock fortfarande - man har inte rätt att gå in i en bokhandel och fritt kopiera ur böcker heller.
Eftersom jag tycker att det är viktigt att äganderätten respekteras på nätet tycker jag att det är fantastiskt när det dyker upp nya lösningar på det här problemet. En intressant tjänst, som jag har haft tillgång till sedan i höstas, erbjuds av det svenska företaget Spotify. De ger tillgång till ett enormt bibliotek med musik, allt tillgängligt via nätet. Man laddar alltså inte ned musiken utan spelar upp den direkt från nätet. Musiken är åtkomlig varsomhelst, så länge du har tillgång till en dator (eller telefon) med internet. Bäst av allt: det är helt lagligt, och upphovsrättsinnehavarna får betalt när deras musik spelas. Man kan välja att betala en månadsavgift för fri tillgång, eller att låta annonsörer betala för att du ska få fri tillgång. I det sistnämnda fallet får du stå ut med korta reklamavbrott emellanåt.
Jag tror på marknaden och är därför övertygad om att den här typen av nya lösningar gör att "fildelningsproblemet" så småningom försvinner av sig själv. Därför är det tråkigt när skivbranschen nu verkar vilja krångla till möjligheterna att få tillgång till musik genom olika typer av restriktioner. Skivbolagen är i och för sig i sin fulla rätt att bestämma vilka restriktioner som ska gälla för den musik de äger upphovsrätten till. Min uppfattning är dock att agerandet är dumt och kortsiktigt. Genom att uppmuntra tjänster av den typ som Spotify erbjuder skulle man kunna motverka den illegala fildelningen. Nu riskerar resultatet att bli tvärtom.
onsdag 28 januari 2009
Delseger för decentralismen över statskramarna
Idag kom så äntligen beskedet att alliansregeringen enats om att permanenta regionbildningarna i Skåne och Västra Götaland, samt att ge även Halland och Gotland möjlighet att bilda regioner. I Skåne och Västra Götaland har regionförsök nu pågått i mer än 10 år, så det var hög tid.
Att Region Skåne nu blir permanent är bra, men tyvärr innebär överenskommelsen att inga nya uppgifter flyttas från stat till region, vilket många hade hoppats på. Inga nya regionbildningar, utöver de fyra nämnda, tillåts heller för närvarande. Viss framgång även för centralstatsvännerna således.
Det finns många goda skäl för att avlöva staten och flytta beslutskraft närmare medborgarna. Ett av många skäl är det man brukar kalla för institutionell konkurrens - i stället för att ha ett system som ser likadant ut över hela landet ges olika delar möjlighet att hitta egna lösningar som passar just där.
Det är för mig smått obegripligt att det är Moderaterna (i partiledningen) som varit mest motsträviga i denna fråga. Partistämman 2007 gav tydligt besked i mer regionvänlig riktning, men flera ledande företrädare har ändå, upprepade gånger, uttalat sig kritiskt mot regionbildningarna. Senast häromdagen kommenterade partisekreterare Per Schlingmann frågan kritiskt i radio.
Som väl är verkar centralisterna ha fått ge sig den här gången, åtminstone på en del avgörande punkter. Kampen för fler regioner och för att flytta beslutskraft nedåt från staten lär dock behöva gå vidare ett bra tag till.
torsdag 22 januari 2009
Jämställdhet stavas pengar
Nu öppnar en arbetsgrupp inom Moderaterna för ökad kvotering av föräldraledigheten. Tanken är att man ska uppnå ökad jämställdhet genom fler öronmärkta pappamånader. Förslaget är principiellt förkastligt, eftersom det innebär att politiken lägger sig i sådant som varje familj själv borde få ha rådighet över.
Ett mer konstruktivt förslag, som säkert hade kunnat bidra till att förbättra jämställdheten åtminstone i vissa grupper, hade varit att ta bort taket i föräldraförsäkringen. Taket (för närvarande ca 33.000 kr), gör det nämligen väldigt dyrt att vara hemma för den som tjänar en bit över taket. Konsekvensen blir ofta att den som tjänar minst får vara hemma längst. Och den som tjänar minst är oftast kvinnan.
För många heltidspolitiker är detta inget problem, eftersom de i regel har ett extra skydd som gör att de får ersättning som om taket inte fanns. På samma sätt ger många större företag kompletterande ersättning till nyckelpersonal, för att vara en mer attraktiv arbetsgivare.
Problemet är att många småföretag har svårt att ge samma förmåner - det blir helt enkelt för dyrt. Därmed får småföretagen en konkurrensnackdel gentemot större företag. I grunden är det orimligt att företagen ska betala för kompletteringsersättningen över taket, eftersom det i praktiken betyder att de betalar för försäkringen två gånger - först en gång via arbetsgivaravgifterna och sedan en gång till för att kunna behålla attraktiv personal som tjänar över brytpunkten.
En liten historielektion om Palestinakonflikten
Det finns mycket att säga om den svenska rapporteringen kring Israels försvarskrig i Gaza. Att den är något ensidig är väl vad man skulle kunna kalla ett understatement.
Det största problemet är att vi svenskar är så historielösa och saknar kunskap om vad den här konflikten handlar om från början. Jag har tidigare i min blogg tipsat om en bok av David Fromkin, "A Peace To End All Peace" (boken kan köpas här, kort summering finns här), som tämligen utförligt beskriver bakgrunden till dagens situation i Mellanöstern.
En kortfattad och tydlig historielektion som ger ett helt annat perspektiv än det vi dagligen matas med i svenska medier finns här. Det är en del av "Terrorism Awareness Project" som finansieras av David Horowitz Freedom Center.
onsdag 21 januari 2009
Nytt från synthmästarna
I november offentliggjorde Depeche Mode planerna på att släppa ett nytt album till våren och att de därefter ger sig ut på en omfattande turné. Namnet på albumet bekräftades i en pressrelease häromdagen, det blir “Sounds Of The Universe”, och skivan släpps den 21 april.
Extra intressant är det faktum att DM på skivan har återvänt till att använda en hel del gammal vintage-utrustning, både i form av analogsynthar och trummaskiner. I like! På en av bilderna från studioarbetet syns Roland System 100 och en Yamaha CS-5, vilket verkar lovande. Daniel Miller, som producerade DM:s album på 80-talet, har varit involverad i produktionen. Producenten den här gången heter dock Ben Hillier. Han producerade även DM:s förra album "Playing The Angel" och han har tidigare bland annat jobbat med Blur.
Första singeln från plattan har titeln “Wrong”, releasedatum för den är inte klart ännu.
Lite politik kan också få plats, även om detta är en artikel om musik. På ett av YouTube-klippen (som finns under "News" på DM:s hemsida) där Dave Gahan testar en mikrofon syns en dekal i bakgrunden med budskapet "Vote No on Prop 8". Det handlar om vigselrätt för homosexuella i Kalifornien och den som är intresserad kan läsa mer om det här.
Jag har visst tagit en liten paus!
Så kan det bli. Min ambition är ju inte att uppdatera bloggen varje dag, men efter en månads paus är det hög tid att väcka liv i bloggen igen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)